Den här målning är den fjärde i en liten Gåshaga-svit. Tidiga höstmorgnar när himlen är klar värmer solen långsamt upp den svala nattluften. Men när vattnet blir kallare tar morgondimman över grunda vikar längre tid att värma upp och den rör sig långsamt bort. Då kan man se både solsken och en tjock dimma samtidigt – och dimman förstärker solljusens intensitet.